Jag sa för ett tag sen att jag saknade det jag brukade ha och att jag ångrade det mesta.
Det är fortfarande sant. Fast ibland ser jag saker och ting med andra ögon. Jag ser klart.
Som ikväll. Jag fick en anonym kommentar, där personen frågade om det var högstadiet jag skrev om.
Självklart var det högstadiet. Jag är 17 år och har inte upplevt så mycket. Har knappt hunnit se livet. Men jag har hunnit göra en massa dumma saker. Jag har hunnit förstöra för mig själv.
Jag hatade högstadiet. Jag ville inte gå upp på morgonen. Men jag drog mig till skolan varje dag. För jag visste att det fortfarande fanns dom som ville veta av mig, trots allt.
Jag tog mig igenom högstadiet. Jag tog mig till gymnasiet. Gymnasiet blev min räddning kan man nog säga, även om allt inte blev som jag trott.
Dagar som denna, då allt känns rätt bra, brukar jag fundera på om jag verkligen ångrar mig, och om allt verkligen var mitt fel. Självklart var allt inte mitt fel. Jag tror inte att jag gjorde så mycket fel som jag själv tror. Men alla gör vi fel.
Jag står fast vid det jag sagt tidigare, Jag saknar högstadiet även om det var pest. Jag saknar att veta hur nästa dag kommer att vara. Jag menar inte att jag vill att det ska vara pest igen, jag vill bara känna den där tryggheten. Den där känslan man får då man kommer in på skolan och alla känner en, att veta att även om man inte tycker om alla i klassen så kan man ha roligt när det väl gäller. Okej, jag får inte fram det jag vill ha sagt, så jag skiter i det men jag hatade min klass på högstadiet. Den var bråkig och jobbig, men det var klassen jag hatade. Inte personerna. Hur dumt det än låter. Jag älskade att se hur olika vi var. Att trots att vi hade olika intressen så kunde vi ha kul.
Nu gick jag tillbaka till att försöka förklara. JAG SKITER I DET. Den som förstår förstår så är det med det. Nu vill jag inte att ni ska tro att jag inte tycker om min nuvarande klass. Min nuvarande klass är charmig, men liksom... Kanske inte rena rama drömmen. INGET PERSONLIGT.
Haha gud vilket meningslöst inlägg, helt värdelöst skrivet. Ingen fick ut något av att läsa alla denna skit, om någon ens läste. xD
Det jag egentligen ville säga var att jag får inte så många kommentarer, och när jag väl får en så vore det rätt roligt om den inte var anonym. Sedan vill jag bara tillägga att sådana här inlägg inte är bra alls. Det får mig att framstå som.. som ja, jag vet inte. Hur som helst, nu har jag tänkt försöka sova. ÖNSKA MIG LYCKA TILL, har ju inte haft sådan tur på den fronten de senaste nätterna.
En sista sak, jag mår faktiskt bra för det mesta nu för tiden. Jag har allt jag kunnat önska mig och lite till. Jag har fantastiska vänner och en underbar familj, och jag uppskattar varje dag jag får.
