I have to find you, tell you I need you.

Jag känner att även om jag bestämde mig för att det här skulle bli en bra vecka, så kommer det inte att bli det. Jag kan inte koncentrera mig och vill bara vara ensam med musiken.
Jag vill inte vara i skolan. Jag vill bara åka buss och lyssna på musik.
Jag vill inte ha höstlov heller. Jag vill ingenting.
Och snart är det jul och nytt år igen.

Jag har egentligen inte mycket till anledning att klaga.
Men allt känns jobbigt.
Jag vill bara krypa in under ett täcke i en säng och aldrig komma fram.

Jag har jobbiga konversationer om förr. Med vänner sen förr. Konversationer jag vill ha, tider jag vill tillbaka till. Trots att dom var jobbiga. Trots att jag ångrar mycket jag sagt och gjort.
Någon sa en gång att man inte ska ångra det man redan gjort. Mycket kloka ord. Gjort är ju ändå gjort. Men jag kan inte låta bli att ångra saker. Saker jag kunde ha gjort annorlunda. Jag kunde ha sluppit den här smärtan. Sluppit smärtan jag känner jag tänker på det jag gjort. På det jag gjorde mot människorna jag älskade.

Så ja, jag ångrar det mesta, och ja, jag vill tillbaka. Om jag kunde skulle jag göra allt rätt. Jag saknar det jag hade förut. Även om det aldrig kommer tillbaka.