Jag vet att jag inte kan göra allt.
Men ändå tar jag på mig allt som går.
Vill att det ska bli perfekt.
Men istället för att lyckas så tappar jag greppet om verkligheten och allt rinner ut i sanden.
Jag har varken tid eller ork att lyckas med allt som jag vill lyckas med.
Men egentligen, vem har sagt att man måste lyckas?

Jag ligger i min säng just nu och lyssnar på musik istället för att göra saker jag borde göra. Till exempel städa mitt rum och plugga. Jag gillar helt enkelt att skjuta på saker. Men jag kan inte skjuta upp mer. Så ja, istället för att skriva om Jan Guillou, så tittar jag på en ny vinter jacka, och istället för att läsa två böcker lyssnar jag på musik. Men egentligen, vem bryr sig? Det är väl mitt problem?