Jag tänkte att jag skulle vänta till personens födelsedag.
Jag missade dock pojkens födelsedag.
Vilket gör att jag får ännu mer dåligt samvete.
Det är nämligen så att jag har dåligt samvete för att jag inte har träffat honom på hundra år.
Det började en höst, jag vet fortfarande inte vilket år. Hösten i åttan kanske? Han fick en ny mobiltelefon, vi började smsa, han tvingade mig att se på Heroes. Så var det. Så är det. Så förblir det. Det blir inte många sms per dag, men vi hörs utav i princip varje dag, 7 dagar i veckan, 30 dagar i månaden, 365 dagar om året.
Han är den som dragit ner mig i vampyr träsket, Vampire diaries och True blood. (Jag får kanske skylla mig själv eftersom det var jag som drog ner honom i det från början med hjälp av Twilight ;) )
Han är glad och får mig alltid på bra humör, även om jag är sjuk och det ösregnar utomhus. Han lyssnar även om han inte alltid förstår. Han stöttar och finns där när ingenting fungerar och jag inte vet vad jag ska göra.
I min telefon går han under namnet Mammas favorit, andra kallar honom Ede. I verkligheten heter han Viktor Edeblom och i lördags fyllde denna pojke stora siffror. 18 år!
KRAMAR I MASSOR OCH GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, BÄSTA DU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar