Det är vinter. Inte jätte kallt. Mörkt. Jag är ute och promenerar. Mirakelkur för tankarna och själen. Tänker på alla människor jag under min tid på jorden sårat och hur många som sårat mig. Hur det ibland bara rinner ut i sanden och aldrig görs något åt. Precis när jag funderade över detta började det snöa och jag släppte allt.
Livet är bra nu och vi borde alla försöka leva i nuet och inte alls blicka tillbaka på det som varit. Kanske tycker man att det var bättre förr ibland. Men det var då och vi lever för att uppleva nya saker. Saker som oftast är så himla mycket bättre. För dom händer nu.
Jag har mina vänner att tacka för att de hjälpt mig efter vägen till att bli den jag är idag. Hjälpt mig till att bli en bättre människa, en starkare människa och någon som vågar stå för sig själv.
Jag mår bra idag och det är till stor del tack vare dem.
Vad fint du skrivit! MM
SvaraRadera