Sitter och äter små chokladbitar som jag fått av Petrus i hopp om att allt ska kännas lite bättre. Jag känner någon slags sjukdom krypa fram sakta, är lite nervös över att jobba på en ny förskola imorgon och vill verkligen inte för att jag har ingen ork till att lära känna massa nya barn. Speciellt när jag imorgon ska vara på tre avdelningar på en dag. Hur är det tänkt att jag ska komma ihåg deras namn? Är det tänkt överhuvudtaget? Samtidigt som jag stressar över att jag far på torsdag och inte alls är redo.
Köper massa böcker som jag inte orkar läsa för att jag somnar innan jag läst klart en sida. Panikar över framtiden och allt vad det innebär och ifrågasätter min existens. Vad är mitt syfte? Mitt mål? Vad har jag för drömmar?
Du förstår, allt är en enda stor röra just nu och jag önskar att jag kunde ta vara på de mornar som Petrus bara vill ligga kvar i sängen men som jag promt måste förstöra genom att kliva upp. Allt för att jag inte vill slösa bort dagen. Jag måste sluta stressa.
Please save me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar